Längdskidåkning

Längdskidåkning kallas det när man åker längre sträckor på skidor i varierande terrräng, ofta i skogen.

Längdskidåkning är den äldsta sortens skidåkning. Från början åkte man skidor i Norge för att ta sig fram i snö bland annat när man jagade och samlade ved. Det fanns då många olika sorters skidor. På 1800-talet blev längdskidåkning en idrott. Den första tävlingen man känner till hölls i Norge 1842.

Man tävlar i olika åkstilar. I fristil åker man med skidorna utåt, nästan som när man åker skridskor och i klassisk stil åker man med skidorna bredvid varandra i ett uppdraget spår.

På senare år har man utvecklat sprint, som är korta lopp på längdskidor. Sprintloppen har blivit väldigt populära. Åkarna tävlar på banor som är 1-2 km långa och dessa lopp kan även vara i stadsmiljö, dit man har kört snö för att åka på. Man kör kvarts- och semifinaler där de bästa i varje lopp går vidare till en final, allt under en och samma dag.

I motsats till sprinten finns långlopp. Vasaloppet, som är 90 km långt, är det mest kända långloppet i Sverige.

Längdskidåkning i OS

I OS var längdskidåkning med redan vid de första vinterspelen i Chamonix 1924. Damerna var med första gången 1952 i Oslo.

I OS tävlar herrarna i 15 km fristil, 4x10 km stafett, 50 km masstart, 30 km masstart, individuell sprint och lagsprint. Damerna tävlar i 10 km fristil, 30 km masstart, 4x5 km stafett, 15 km pursuit, individuell sprint och lagsprint.